Du är här:Start > Om oss > Historik

BETELKYRKAN, Vaggeryd

1913-2013

(utdrag frånLars-Evert Eskilssons bok om Betels hundraåriga historia)


14 september1913 var en stor dag för Vaggeryds kristliga ungdomsförening. Då invigdes Nyamissionshuset, från och med 1919 kallat Betel. Det var en invigning som hetteduga. Ovanstående bild är tagen våren 1913. Invigningen höll på hela dagen från kl.10.00, varje talare fick 45 minuter påsig. Talare var missionssekreterare Adolf Thomander från Jönköping,soldathemsföreståndare Viktor Johansson, kyrkoherde K.O. Eriksson frånTofteryd, missionär Lundin och stationsinspektor Tronét från Nässjö. EskilAndersson har berättat att han gick fram och tillbaka från sin militäraförläggningsplats i Skillingaryd för att få vara med. Inträdet var 50 öre.Mellan kl.13-15 serverades middag till ett pris av 50 öre och kl.17.30 var detkaffeservering för en kostnad av 25 öre. Efter kaffet var det avslutning. Dåmedverkade ännu fler talare och det var solosång av fru Nanny Sandblom.Ungdomsföreningens sång- och musikförening (se bilden) sjöng.

Under 100 århar sedan denna kyrkolokal fått verka enligt Sjölins önskan. Men hur kom detsig att man redan 1913 byggde en så pass stor frikyrka och varför räckte detinte med det som redan fanns i Vaggeryd? Gamla missionshuset (nuvarandeMissionskyrkan) var byggt redan 1882 och i Götafors fanns ett missionshus somvar byggt 1891. På landsbygden runt om Vaggeryd fanns det missionshus i Krängshult,Eckersholm, Boarp, Ekeryd och Uddebo.

 

Bakgrund

Den föreningsom byggde Nya missionshuset hette Vaggeryds kristliga ungdomsförening men frånbörjan var namnet Vaggeryds kristliga ynglingaförening. Ynglingaförening varinget ovanligt namn. I Småland fanns ca 60 sådana, förenade i ettYnglingaförbund. Det var föregångare till det som blev SAU, SvenskaAlliansmissionens Ungdomsförbund. Ordet församling användes inte inom frikyrkanvid den tiden. De flesta medlemmarna i ungdomsföreningen var barndöpta och konfirmeradei Byarums församling eller i någon närliggande statskyrkoförsamling, t.ex.Tofteryd eller Svenarum. Samarbetet med statskyrkan var också gott i vårabygder. Många präster predikade i missionshusen. Namn som kan nämnas är KarlPalmberg, K.O. Eriksson och J.A. Bredin. Den sistnämnde var ofta i Betel. 1898hade en väckelse gått fram i bygden. Det var en av anledningarna attynglingaföreningen bildades i oktober månad år 1900. Tre år senare, i detförsta protokollet som går att få fram, fanns 25 män i föreningen. Av dessabodde ca hälften på landsbygden. Man bestämde att de som hade långt hem efterett möte skulle bjudas på middag av i Vaggeryd boende medlemmar. Medlemmen,fabrikör Alfred Johansson, lovade fritt vivre till utomstående predikanter sombesökte ynglingaföreningen. En del av de som tillhörde ynglingaföreningen ibörjan på 1900-talet var också medlemmar i missionsföreningarna på orten. T.ex.var Bengt Gustafsson (”Bengt i Dule”), Karl Andersson (Ader), Gustav Johansson(”FjäraGustav”) och Albin Karlsson medlemmar i Vaggeryds missionsförening(Gamla missionshuset) och Carl Boberg tillhörde Götafors missionsförening. Detfanns på olika håll i Småland också s.k. jungfruföreningar, dock inte iVaggeryd. I Kristliga ynglingaföreningens protokoll från 15/11 1903 kan manläsa ”Ortens troende jungfrur, som så önskar, skola inbjudas till anslutningför samverkan med ynglingaföreningen”. Föreningens ordförande de första årenhade varit folkskollärare Oskar Rosander. Han efterträddes 1904 av Albin Karlsson,som var född 1869 i Herrljunga. Albin, fabrikör på Vaggeryds Möbelfabrik, varsedan 1903 gift med evangelisten Amanda Johansson från Fåglavik, Herrljunga.Hon gick under namnet ”väckelse-Amanda”. För nuvarande äldre Vaggerydsbor kansägas att de var föräldrar till Folke Carlsson och Ester Stjärna. Fleramedlemmar i Betelförsamlingen och andra församlingar har berättat att de blivitfrälsta under väckelsemöten som Amanda haft i Gamla missionshuset eller iGötafors missionshus. Albin Karlsson var ordförande i ungdomsföreningen mellan1904-1916 och hade säkert stor betydelse vid nuvarande Betelkyrkans tillkomst.

På den tidenvar det årsavgifter i de kristna föreningarna. Troende ungdomar beviljadesinträde när de var konfirmerade och årsavgiften var i många år 50 öre perkvinna och 1 kr per man.

Ungdomsföreningenhade ofta möten i Anton Johanssons målarverkstad på Paul Mathias´ tomt. Därfick bockar och bräder tjäna som bänkar och ett litet bord var talarstol. Manträffades också i missionshusen i Götafors och Byarum, någon enstaka gång äveni Krängshult och Eckersholm.

Verksamhetenvar också utåtriktad. Varje månad utsågs personer att besöka fattiga och sjukaoch styrelsen höll reda på om de verkligen gjort detta. Föreningen stöddemissionärer och övergripande förbund. T.ex. år 1910 fördelades 350 kr tillmissionärerna Elisabeth och Carl Lundin (kommen från Fryele) i Zulu (!),missionär Albin Carlsson i Kina, Ungdomsförbundet (SAU), Alliansmissionen ochtill Hallands och Västra Smålands ungdomsförbund, från 1912 även tillHelgelseförbundet. Här ser man att Kristliga ungdomsföreningen tidigt hade bandbåde till Svenska Alliansmissionen och Helgelseförbundet.

Antaletmedlemmar hade ökat kraftigt varje år. Föreningen behövde naturligtvis en egenlokal när man började bli över 100 personer på sammankomsterna. Det var hellerinte hållbart i längden att samlas på så många olika ställen. En av medlemmarnavar garverifabrikören Carl Blom. Han var en hängiven organist men spelade förlångsamt för att få spela till den unisona sången. Detta lär ha gjort honomlite bitter till sinnes. Senare bekostade han orgeln till Nya missionshuset,pengar som han fick tillbaka 1916. ”Folk, så här kan vi inte fortsätta”, saBlom. ”Jag kan släppa till pengar och ni kan överta när det blir färdigt”. Påett möte 4/2 1913 uttalade man att ungdomsföreningen skulle bygga en egen lokalså fort som möjligt. Närvarande vid detta möte var Hugo Häggström, ViktorSvensson, Gustav Johansson, P. August Nilsson, Johan Svensson, Albin Karlsson,Karl Andersson, Karl Friberg, Frans Andersson, Oskar Kvarnström, Karl Andersson(Skogsdal), Oskar Sandahl, Simon Tall, Helge Åberg, Axel Abrahamsson, Gustav E.Johansson, Filip Larsson, John Malmsten, Gustav Pettersson, Tor Johansson,Algot Svensson, Johan Sandberg, Carl Blom, Anders Huldt, John Blom ochsekreteraren Johan Karlsson. Känns namnen igen? En av de som hette KarlAndersson bytte namn till Karl Ader.

Sagt ochgjort. Tomt inhandlades och bygget kom igång. Huset skulle byggas av stolparoch bräder och täckas med tjärpapp. Detta höll på att orsaka en stor olycka.När fabrikerna i närheten brann 1920, fattade taket eld ett par gånger mensläktes. Det blev plåttak så småningom. Ritningen skulle likna SkillingarydsMissionshus. Stora salen var ämnad att rymma 350 personer och lilla salen 150personer. Ett kök skulle också ingå. Kostnaden totalt blev ca 7000 kr.

Verksamhetenefter kyrkbygget

Imedlemsmatrikeln för Betelförsamlingen kan man se att de som varit medlemmar både i ungdomsföreningen och imissionsföreningen i Gamla missionshuset gick ur missionsföreningen 1914, närNya missionshuset var byggt. De gick då med i den församling som bildades inom(!) ungdomsföreningen och kallades Vaggeryds friförsamling. Alla medlemmar iungdomsföreningen tillhörde inte friförsamlingen. När föreningen hade ca 100medlemmar hade friförsamlingen ca 50. I friförsamlingen firade man nattvard.Troligen var det så att många tidigare firat nattvard någon annanstans, t.ex. inågon av missionsföreningarna eller i statskyrkan. De som inte gick med ifriförsamlingen kanske ville fortsätta med detta. Ledande personer ifriförsamlingen var predikanten inom Svenska Alliansmissionen Bengt Gustafsson(far till Sven, Erik, Gustav och Ella Bengtsson), Gustav Johansson, GustavPettersson och P. August Nilsson (far till Nils Nilsson på Gulf). Densistnämnde var predikant och dessutom snickare på Alfred Johanssonssnickerifabrik.

Styrelsen iNya missionshuset efter nybygget 1913 bestod av Albin Karlsson (ordf.), JohanKarlsson, Carl Blom, Karl Andersson (Ader), P. August Nilsson, Gustav Johanssonoch Axel Abrahamsson. Av dessa var Axel Abrahamsson och Gustav Johanssonstyrelsemedlemmar ända in på 1950-talet. Axel efterträddes i styrelsen av sinson Allen. De övriga barnen Stig, Sten, Zeth, David och Maj-Lis har också varitledare inom församlingen. Stig Abrahamsson blev senare missionsföreståndare iHelgelseförbundet och Zeth Abrahamsson hade olika ledande befattningar iSvenska Baptistsamfundet. Predikanten och snickaren P. August Nilsson övertogordförandeskapet efter Albin Karlsson 1916 och var ordförande till 1931.

1918startades en ungdomsklass, som senare kom att kallas juniorförening. Numera ärnamnet Tonår. Initiativtagare var Hilda Sandberg och den i Vaggeryd kändalärarinnan Edit Carlsson. Det var ca 30 ungdomar till en början. Ur ettprotokoll 1918 kan man läsa ”sedan beslutades att försöka bilda en ungdomsklassoch att kalla apotekare Nilenius från Jönköping för att hålla föredrag omändamålet”. En sådan här form av verksamhet saknades det förståelse för.Pionjärerna fick säkert kämpa för att genomdriva verksamheten.


     Betel 1920

Mötesverksamhetenvar naturligtvis mer omfattande efter bygget. Kampanjer med utomstående talareanordnades, oftast under vintermånaderna. Lotten Göthberg, senare gift medFilip Larsson, var en av de första organisterna tillsammans med Viktor Svenssonoch Ella Bengtsson. Hon har berättat hur hon ofta fick spela sången ”Detljusnar nu, det gryr till dag” när den danska f.d. skådespelerskan Anna Levinehade seriemöten i en helt fullsatt lokal. Anna återkom flera gånger till Betel.En annan som ofta kom på besök var ”fattigstuge-Calle”, Carl Athell. De egnapredikanterna Bengt Gustafsson och P. August Nilsson medverkade också. Bl.a.talade de på varje julotta i många år.

I slutet av1920-talet uppkom frågan om det inte var dags att slå ihop Vaggeryds kristligaungdomsförening och Vaggeryds friförsamling eftersom de verkade i samma kyrkaoch friförsamlingens medlemmar ändå tillhörde ungdomsföreningen. Efter ett parårs diskussioner bildades 1931 Betels missionsförsamling. Alla var intepositiva till detta. Det kan utläsas av att medlemssiffrorna på ett år minskadefrån 101 till 80.

Närombildningen skedde i juni 1931 blev den nya styrelsen Herbert Ekvall (ordf.),Karl Ader (vice ordf.), Axel Abrahamsson (sekr.), Hugo Johansson (vice sekr.),Carl Fransson (som var kassör ända till 1952), Carl Gustafsson (vice kassör)och övriga ledamöter Levin Johansson och Gustav Johansson. Hedersledamot ochförsamlingsföreståndare var P. August Nilsson. När Hugo Johansson flyttadevaldes i stället Gustaf Ekman. Styrelsen var någorlunda intakt under 1930- och40-talet. Profilerna Arvid Jonsson och senare ordföranden Sigfrid Sandberg komin i styrelsen 1945. Vintern 1932 kom att förändra församlingen en hel del.

 

Betelsmissionsförsamling/Betelförsamlingen från 1931

Närförsamlingen ombildats till Betels missionsförsamling (senare ändrat tillBetelförsamlingen) togs redan i augusti 1931 ett beslut om att fira nattvard iBetel första söndagen i varje månad. Nya stadgar antogs detta år.  I stadgarna stod bl.a. att man kunde tillhöraförsamlingen oavsett om man var barndöpt eller vuxendöpt. ”I församlingen börråda fullkomlig samvetsfrihet, med lika rätt åt olika tänkanden i dopfrågan”.Senare skrevs stadgar där det står: ”förkunnelsen ska vara att man döps efterdet att man kommit till tro”. Man kan dock tillhöra församlingen även om maninte är vuxendöpt. Barndop har aldrig ägt rum i Betel. Däremot är det vanligtatt föräldrar bär fram sina barn för välsignelse. Med början från 30-talettillämpar alltså församlingen vuxendop. Dophögtiderna hölls den första tidenvid Uggen (kallas Yggen idag) eller Hjortsjön. Ofta döptes också församlingensungdomar i samband med sommarlägren. Dopgraven i Betel byggdes inte förrän1943. 

En skrivelseskrevs till Svenska Alliansmissionen, där man vördsamt anhöll om att fåtillhöra SAU och SAM. I ett protokoll från sept. 1931 kan man också läsa attman tillskriver Helgelseförbundet och hälsar förbundets missionärer ochevangelister välkomna till Betels missionsförsamling när tillfälle ges. 1947skrev församlingen till Helgelseförbundet (som numera ingår i EFK, EvangeliskaFrikyrkan) och bad att få tillhöra även dem. Sedan dess är församlingen alltsåofficiellt ansluten till två samfund. Kontakten med båda samfunden har dockfunnits sedan Ynglingaföreningen bildades år 1900.

Som sagtförändrades Betels missionsförsamling en hel del 1932. Detta berodde på enväckelse som gick fram i bygden när Nanny Fredriksson, en Kinamissionär,besökte Vaggeryd. Hon var kallad 14 dagar i januari 1932 men mötena pågick i 5månader och Missionskyrkan med pastor Emanuel Sandmark deltog också.Väckelsemöten hölls i Betel och barnmöten i Missionskyrkan. Det sägs att överhundratalet kom till tro. I Betel ökade församlingen från 80 till 120medlemmar. Efter väckelsen var Christian Jersild (far till författaren PerChristian Jersild) i Betel och hade bibelundervisning. Jersild var bibellärarepå Helgelseförbundets bibelskola i Götabro. Han beskrev situationen: ”Det varen underlig blandning av sulfatdoft och kommunism, nyutslagna syrener ochKristi vällukt bland den nyfödda skaran”. Hänsyftningen till kommunismenberodde på att ungkommunistledaren Hugo Abrahamsson blev en avgjord kristen.Det orsakade en viss uppståndelse bland hans kamrater. Hugo Abrahamsson varaktiv inom församlingen på 30-talet och blev senare pastor inom SvenskaMissionsförbundet.

Betelförsamlingenhade under många år, från 1945 och in på 60-talet, en sommarhemsplats vidUggen. Man arrenderade denna av Munksjö. Kostnaden var ett engångsbelopp på 600kr och sedan 25 kr/år. Första gången det blev aktuellt med ett sommarhem var1936, då Götastrand skulle säljas ut av Göta musikkår. Efter många diskussionerbeslutade man att inte konkurrera med folkparksstyrelsen om något anbud.Folkets Park kom därför att ligga vid Götastrand.

Vid Uggen,eller Yggen som det nu kallas, firades t.ex. Valborgsmässoafton och varjesommar hade man söndagsskolfest där.1948 invigde man en ”Zuluhydda” vidsommarhemsplatsen, en påminnelse om församlingens missionärer i Afrika. Därrestes också en flaggstång. Söndagsskolfester och Valborgsfirande med marschfrån Betel till Uggen höll på under ganska många år. Man upphörde att samlasvid Uggen på 60-talet. Innan ungdomslokalerna byggdes 1962 var det åter igental om att bygga sommarhem vid Hjortsjön, men något sådant har aldrig byggts.Från 60-talet till 90-talet ägde Valborgsfirandet rum på ”Prärien”, platsen förnuvarande Fenix. Numera är det vid Hjortsjöbadet.

Från deallra första åren hade Betel tillsammans med Missionskyrkan i december månadden s.k. ”Insamlingsfesten” till behövande. Den upphörde inte förrän på50-talet då det ansågs att samhället var tillräckligt uppbyggt för atttillgodose behoven. ”Syster Elin” (Håkansson), som tillhörde Missionskyrkan,såg till att hjälpen kom till rätt personer. Det ekumeniska samarbetet har iövrigt hela tiden varit bra med bl.a. en Vaggerydskonferens varje år. Idag ärockså konfirmationen gemensam mellan frikyrkorna. Mycket folk samlas påkyrkornas dagledigträffar på onsdagar.

Missionsverksamhet

Betelförsamlingenhar på olika sätt stött utsända missionärer från Helgelseförbundet ochAlliansmissionen. Redan innan Betelbygget 1913 hade man insamlingar tillmissionär Lundin i Afrika och missionär Albin Carlsson i Kina. Församlingen haralltid stöttat Svenska Alliansmissionens kretsmissionärer men medlemmar inomBetels missionsförsamling/Betelförsamlingen har också rest ut som missionärer.Astrid Andersson var församlingens missionär i Kina, dit hon reste 1939, 27 årgammal. Hon fick uppleva både förföljelse och fängelsevistelse, eftersom landetblev alltmer utlänningshatande och religionsfientligt. Astrid verkade sedan iflyktingarbete i Eckenförde i efterkrigstidens Tyskland 1952-58.

1946avskildes Anna-Lisa Johansson och Sten Abrahamsson som missionärer i Sydafrika.Anna-Lisa, nu boende i Stockholm och 95 år gammal, är dotter till den tidigeförsamlingsledaren Gustav Johansson och Sten var son till Axel Abrahamsson. Degifte sig senare under året 1946 och avreste i augusti 1947, då Vaggeryds perrongfylldes av ca 300 personer, som tog farväl.

AliceMagnusson (”Alice på mejeriet”) från Malmbron utanför Vaggeryd reste också tillSydafrika. Avskedsmöten ägde rum i Betel 25 juli 1948. Hon gifte sig iSydafrika med Dag Palm. Deras dotter Monica och hennes man Basil Woodhouse(bilden) förestår Place of Restauration i Sydafrika, uppmärksammat i TV bl.a.för Carolas besök där. Betels årliga insamling ”Ge för livet”, tidigare ”Brödtill bröder” går dit.

Betel harockså gett underhåll till ett nytt missionsfält i Pakistan. Bengt Svensson frånUddebo reste dit 1980 tillsammans med sin fru Monica. Där var de verksamma i ca30 år.

För närvarande stöder församlingen Diane och Asante Manu som har sinverksamhet i Mocambique, där de har bibelskola och utbildari hälsovård.

Byggnaden

Mellan1913-1917 var Johan Sandberg anställd vaktmästare med en lön på 100 kr/år. Hantänkte säga av sig jobbet redan 1916 men lovade fortsätta ett år till om hanfick hjälp med vedhuggningen. Kyrkan värmdes upp med en vedkamin som varplacerad i stora salen ända till 1950. Sedan 1917 har kyrkan och tomten omkringi stort sett skötts av medlemmarna genom att församlingen indelats ivaktmästargrupper. 1938 inreddes en pastorsbostad. Stora renoveringar har iövrigt gjorts 1921 med återinvigning samma år, 1950 med revetering av fasadenoch införande av centralvärme, 1962-63 tillbyggnad av ungdomslokaler, 1971-72omfattande förändring av bl.a. stora salen med nya bänkar och 1990-91 denhittills största renoveringen med bl.a. större ungdomslokaler och plats fördaghemmet Lyckorna. Senaste renoveringen gjordes 2012 med uppfräschning aventrén och byte till mer energisnåla fönster mm.

Pastorer

Betelförsamlingenanställde sin första pastor 1938. Det var Oskar Finnér som tjänstgjort somevangelist i församlingen tidigare på 30-talet. Han efterträddes 1942 av EinarAndersson. Finnér återkom mellan 1948-52. Lennart Berglund var pastor mellan1952-56, Harry Claesson mellan 1957-65 och Ingemar Strand mellan 1965-1976.Därefter Allan Näsvall 1976-86, Kurt Båge 1986-1995 och Lars-Gunnar Jonsson1995-2009, de två sista åren tillsammans med nuvarande pastorn MikaelKlingberg.